Mammalola

Livsviktigt

Annons

Och vad har du lärt dig utav det det då?

Jag är kanske icke-nojig som förälder. Med somligas mått mätt säkert ganska hård (fast frågar man andra skulle jag lika gärna kunna vara slapphänt) också och med handen på hjärtat njuter jag ju i viss mån över att ha rätt. Detta i kombination och jag är snabb att ge upp fajter som jag inser är dödsdömda så länge ord och förmaningar är inblandade. I synnerhet äldsta får lock för öronen när man ska förklara i flera steg så med den pedagogiken  har man ingen större succé.

Vid en promenad längs havet idag, med översvämmad strandkant och en oförmåga att koppla att det inte lämpar sig att bli blöt och iskall under den här årstiden lät jag honom med en suck få märka det själv. Han skulle bada, så gör det då sa jag. Och föga förvånande hann han inte mer än få av sig strumporna innan verkligheten kom ikapp, hehe.

Tror vissa barn behöver lära sig på ett mer konkret sätt än andra. Ofta är man som förälder inte bara ett utan flera steg före, för att inte tala om hur bekväm man är. Försöker i rimlig mån låta barnen bli både blöta, kalla, skärrade och låta det visa sig vad man kan få ut av det. så blev jag själv fostrad och gud vad jag hatade meningen ”och vad har du lärt dig utav det det då? ” och nu är jag själv den som står där och vinner striden utan att det ens blivit någon.

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Året 2014

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Tog högskoleexamen, började övningsköra, hade en fest med personer ur samtliga kategorier av mitt liv dv.s för första gången utan att ha gjort ett urval med ett fåtal personer och det fungerade över förväntan. Eller för att låta mindre blyggsam: Det var jätte roligt!

Genomdrev du någon stor förändring? I början av året slutade jag  äta kött och detta helt spontant efter ännu en bortamiddag där jag kämpat mot impulsen att spotta i servetten, no more senor och brosk! När jag sedan efter bara två provveckor skulle äta lite mer ”som vanligt ändå” så gick det inte alls och varje försök ledde till illamående så mitt beslut blev mer drastiskt än jag räknat med. Kan ärligt säga att jag ändå är glad att mina graviditetsrelaterade anti-cravings (får inga sug, bara avsmak för massa rätter och ingridienser) förde in mig på det här spåret eftersom tanken funnits hos mig sedan jag var barn.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ett par bekanta, men ingen som jag umgås med nära och  då det likt i fjol inte för mina jämnåriga är särskilt många som har siktet inställt på att det ska bli några.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 

Givetvis den 22:e maj då Elion föddes fyrtio minuter efter tolvslaget, det ska mycket till innan den dagen faller ur mitt minne. Även den 5:e juni då jag tog min examen. Inte för att själva ceremonin var särskilt outstanding (hade dessutom glömt anmäla mig till den och fick göra det i sita minuten varefter jag bara fick ett blankt papper överräckt  istället för diplom. Väldigt typiskt mig) men den satte punkt för tre år av ett sammanhang som bidragit med  så mycket positivt och lärande.

Vilka länder besökte du? Inga i år heller, inget som prioriteras i vår levnadssituation.

Din största framgång på det privata planet? Att jag förstod att uppskatta värdet av tid och ta tillvara på nuet (vilket också fick mig att lägga ner bloggandet ett bra tag) Jag har verkligen njutit av tiden med en liten bebis, även om det kanske mest ligger hos hans lätthanterliga personlighet än hos min psykologiska styrka förstås.

Vad spenderade du mest pengar på? 2014 var året jag upptäckta Tradera. No more words needed.

Största misstaget? Att inte lyssna på min kropp måste nog vara det största misstaget jag gjort i år. Alltför många timmar framför en skärm, särskilt innan uppsatsen var inlämnad, men också att alltför frekvent mobilanvändande, lede i höstas till att jag utvecklade en överkänslighet mot just datorer och mobiltelefoner. Ett par minuter sedan slår pulsen som om jag precis sprungit och jag får en ångestkänsla i bröstet. Men särskilt mycket till gehör får man ju inte när man berättar om sådant varesig för andra eller för vården, vilket dock stärker mig ännu mer i att stå upp för mitt problem. Andras avisande som antydde att de skulle vara hjärnspöken har fått mig att strunta i att låta bli något som uppenbarligen får mig att må dåligt…

 Gjorde någonting dig riktigt glad? Tråkigt och klyschigt svar måhända men att ha fått livet berikat med världens gladast barn har gjort att det inte krävts så mycket annat än en daglig dos av hans leenden.

Saknar du något från år 2014 som du vill ha år 2015? Bättre kontakt med personer som står mig nära. Får visserligen ursäkta mig lite med att bebisbubbel-fasen gjort sitt med benägenheten att höra av sig men även den har ju ett slut.

Vad önskar du att du gjort mindre? Skällt mitt på mitt äldsta barn. Säg den konflikt som inte är onödig när det kommer till att bidra till verklig uppfostran…

Bästa boken du läste i år? Jag tror faktiskt inte att jag läst en enda skönlitterär bok detta år!?

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Jobbet får väl räknas till studentlivet antar jag och där får jag väl för all del kalla vårt C för examensarbetet för hyfsad framgång… även om jag förmodligen inte på länge kommer släppa tanken på att det hade kunnat bli så mycket bättre.

Något du önskade dig och fick? Ett friskt välmående barn!

Något du önskade dig och inte fick?  Jag hittade en kurs som verkligen var som handen i handsken för mig nu till kommande termin men så utgick den p.g.a lärarbrist. Onödigt tråkigt.


Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Om jag minns det hela rätt var det en ganska så vanlig dag i de flesta avseenden med tillägg att jag och maken var iväg och åt. Fick dock ont i magen på restaurang trodde jag skulle föda för tidigt och åkte hem. Firandet av min tjugoffemårsdag skedde senare i juni.

Vad fick dig att må bra? En skilsmässa inom familjen ledde till att en närstående flyttade mycket närmre mig, och förutom de rent egoistiskt tonade vinningarna av det har det glatt mig att följa personens resa under året och fått se hur hen sakta men säkert börjat må mycket bättre mot förr.

Vem saknade du? Mig själv. Hur underbart eller smidigt det än går att vara mamma till en nyfödd är det alltför lätt att tappa bort sig och mista kollen på vem man är när man inte är till för någon annan…

De bästa nya människorna du träffade? I år har jag mest träffat okända genom de olika barnaktiviteter jag varit på, öppna förskolan och bvc-gruppen och dylikt. Dock är det ingen jag fått någon närmare relation med och jag har , ganska nyligen faktiskt, kommit till insikten att de bästa människorna i mitt liv tenderar jag att få på halsen när jag inte försöker. Att börja från noll och ”mingla mig till” vänskap har aldrig varit särskilt framgångsrikt för mig. 

Mest stolt över? Att jag tog mig igenom skolarbetet trots att jag mådde oerhört dåligt under de första femton graviditetsveckorna. I efterhand minns jag inte hur det gick till eftersom jag vissa dagar knappt kunde stå upprätt.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? De kommande månaderna är de sista innan min förstfödda blir ett skolbarn och en ny part kommer påverka honom och därför handlar mycket av mina mål för året om hur vår relation ska bli bästa möjliga. Att uppfostra ett så här stort barn är krävande och den första är ju alltid lite av ”försökskanin” hur mycket till strategi man än tycker att man har. Det har ältats om och om igen i den här bloggen, men jag hoppas verkligen på att en dag bli skänkt ett bättre tålamod.

Kommentera (2)

Kommentera

Annons

Sista tiden

Det får ju erkännas att det var aningen naivt att tro att jag som redan annars känner mig stressad skulle ha tid att sitta här och skriva kring jul och hela karusellen där runt i kring. Nu har lugnet dock lagt sig som en deprimerande filt över tillvaron och jag är sådär oproportionerligt sentimental över helgernas händelser att det känns som om jag aldrig någonsin kommer känna genuin glädje igen. Det må låta drastiskt för all del, själv känner jag numera igen känslan som den klassiska januaridepressionen.

Vi hade ett par fina dagar hos barnens morfar i år, lagom med paket, ingen pinsam tomte men en oerhörd massa god julmat, köttfri givetvis. Perfekt. Eller hade vädret behaga vara inställt på annat än storm och fesljummen höst hade det varit det, annars så, nära nog. Haft tid att träffa vänner man annars inte har runt knuten och så har det nya året firats in, i sedvanlig ordning ihop med makens familj och likt  alltid så pallar man inte vara vaken till midnatt fastän man utan problem kan sitta och uggla bra mycket senare om vardagarna. I år var första gången jag inte låg i sängen och höll för barnens öron tills knogarna tappat känsel i vart fall. Leon kämpade tappert och fick sedan sådan energi när det sedan äntligen började smälla att vi knappt fick in honom.

Har påbörjat en sammanfattning av det gågna året, och tror nog att detta trots allt varit ett av de bättre, vilket ju alltid är upplyftande att konstatera. Håll utkik!

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Julkänslor

Här hemma har vi inte plats för någon gran, så man tager vad man haver 

Under natten har för övrigt hyacinterna i köket slagit ut och sprider nu julstämning med sin doft, faktiskt den starkaste triggern för att få igång julkänslorna hos mig. Det här med att det ska vara snö har jag för länge sedan slutat koppla ihop med högtiden eftersom det här i söder sällan blir särskilt mycket till sådant. För två år sedan hade vi till exempel bara en enda dag då snön låg kvar på marken, så man gör sig bra besviken om man har några högre förväntningar där.

Faktiskt stör det mig lite att Dagis fortsätter leverera bilden av att tomten och snön hör ihop (eller egentligen att tomten överhuvudtaget ska komma, då en sådan inte ingår i vårt firande) det bidrar till massa onödig förvirring och med barn utan tidsuppfattning är det nog svårt att varje dag i december månad förklara avståndet till den stora finalen, så att säga. Bättre blev det ju inte heller av att Leon redan innan Lucia slukat allt innehåll i sin chokladkalender, och haft förhandsvisning av varenda lucka i den andra så att vi därmed gick miste om den lilla träningen, haha.

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Det går liksom inte ens att räkna till tio

Ännu en kväll där nattningen inte blev som jag hoppats och jag  nu sitter här med dåligt samvete. Igår kväll var jag redan vid åtta så trött att jag kunnat börja gråta, gick och la mig tidigt och tänkte ut en strategi för att inte samma procedur skulle upprepa sig även idag. Flyttade barnens filmstund från efter att de kommit från förskolan tills precis innan läggdags så att de bara skulle kunna föras mellan sängen och soffan och där med skulle de inte hinna komma upp i varv som annars. Och mycket riktigt eliminerades säkert sjuttio procent av tjat-kvoten på detta sätt. Men så väl vid nattningen börjas det – den ena härmar allt vad den andre säger och drar igång tramset. Får skicka ut barnet i hallen tills hen lugnat ner síg och det är inte första gången jag måste sära på dem så det är inte det. Önskar bara bort ögonblicket när man känner att där rann bägaren över och man höjer rösten och hela rummet laddas av negativitet…

Suck.

Kommentera (0)

Kommentera

stats