Mammalola

Livsviktigt

Annons

Dålig timing

I morse ringde det på dörren, vilket det sällan gör vid den tiden så jag blev rätt överrumplad när två herrar från Lions stod där och skulle hämta en sekretär jag meddelat att jag velat bli av med. För ett par veckor sedan, men då var det ingen som kunde lämna besked om när de skulle ha tid. Uppenbarligen hade de det just idag. Och där stod jag nu i pyjamas och fick lägga ner Elion som var mitt i frukostamningen och lotsa de båda genom mitt katastrofalt stökiga hem – för att sedan generat bli tvungen att påtala att jag inte tömt möbelns innehåll och sedan inför deras ögon vända uppochner på varenda låda tills den var tom och de kunde bära ut den. Minutrarna där gav mig typ vallningar av skamrelatade svettningar. Inte nog med det utan när de sedan gått kom en av dem tillbaka igen och ringde på för att lämna av ytterligare grejer som blivit kvar i någon låda. Kan ju tacka min lyckliga stjärna för att det inte var något av pinsam karaktär… En signal först hade ju inte skadat för att sammanfatta det hela.

Panikstsädning av det här jäkla hemmet är en ständig källa till ångest. Jag frågar mig själv hur det är möjligt att en ordningssinnad person som jag kan sluta upp i ett så kaosartat hem. Och nej det är faktiskt inte barnens fel, för det borde man ju ha bäddat för redan, så att säga. Jag är den som alltid ser till att ses hos andra, men imorgon infaller ett tillfälle som bryter den traditionen. Och nu kommer jag inte kunna sova.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

I’ve got time

Efter att ha spenderat hela förra veckan hemma framför TV:n och musikhjälpen ekar tomheten påtagligt när det nu är över, som alltid. Elion har dessutom haft sin tredje eller om det rentav är fjärde förkylning i sitt korta lila liv så det är inte enbart min besatthet av programmet som hållit oss inne, ska tilläggas. Känner mig aningen borttappad och lite sådär att man funderar över om man har ett liv egentligen, perspektiven blir lite upp och ner när man beskådat andras så stor del av tiden. Eller inte bara det kanske. Trots alla festligheter under månaden är det som om tålamodet bara blir sämre för var dag, helt klart psykologiskt men det går liksom inte att tvinga fram den där positiva jävlar-anamma-känslan förrän nyåret passerat.

I övrigt har har jag känt mig mer harmonisk de senaste månaderna än på länge. När jag i somras äntligen kunde andas ut efter uppsatsstressen och för första gången på flera år slippa både deadlines och jobb insåg jag hur mycket jag uppskattar det här med att bara vara. Och jag som trott jag skulle klättra på väggarna av ännu en föräldraledighet, men man behöver väl kontrasster för att uppskatta något fullt ut.

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

    1. Mammalola
      Mammalola

      Nej det är inte lätt, ensamstående har jag ju inte varit men däremot också haft två barn och rest tio mil samt stressat med deadlines. Det som räddade min tillvaro var att jag sov på tåget hem, så det är mitt tips att gör det – om du kan! Utan det hade jag inte orkat hela kvällskarusellen hemma.

Se fler...

Jag har landat

Ett halvår har gått och så trillar jag dit igen. Börjar undra om det ligger någon form av hatkärlek i relationen till bloggandet, men när jag märker hur jag börjat ”tänka i blogginlägg ” inser jag att det bara är lathet som hindrar mig från att ge det utlopp.  Eller visst har det legat mer bakom att jag knappt öppnat datorn på flera månader – jag har utvecklat någon slags överkänslighet mot tekniska prylar, något jag länge försökt ignorera men som i somras blev för påtagligt för att inte låtsas om. Mer om det vid något annat tillfälle, men jobbar på att hitta sätt att hantera det.

Mycket har förstås hänt, samtidigt som det egentligen inte alls har det – ni vet, man är föräldraledig och har fullt upp varje vaken minut men skulle någon fråga vad man gör en specifik dag, timme eller bara rent allmänt kommer man inte på vad man ska svara. Däremot har det hänt desto mer i mitt huvud, kanske har jag, tro det eller ej mognat något ytterligare? Man får tid att tänka och så plötsligt går det ena ljuset upp efter det andra. Ska försöka bena ut det där när tillfälle ges.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Oviss framtid

 

Har ägnat mig åt festligheter, vila upp efter dessa och däremellan göra total ommöblering av barnens rum. Fick hem en våningssäng för några dagar sedan vilken står nedmonterad och upptar hela hallen. Ringde på en annons och fick den hemkörd inom bara några timmar så blev lite överrumplad där. Som vanligt gör kaoset mig stressad och smått lamslagen, vet inte vart jag ska börja för att få undan allt.

Dessutom känns det plötsligt som att hela framtiden hänger löst. Kan inte bestämma mig för hur mycket jag ska läsa i höst, hur länge jag ska vara föräldraledig eller om jag överhuvudtaget har tid med sådant som bloggande… Kan inte förutse vad som är rimligt men måste ändå fatta beslut och helst ett sådant som inte slutar upp i att jag endera är ett nervvrak eller klättrar på väggarna. Någon kompromiss eller mellanting tycks inte finnas och båda dessa alternativ skrämmer lika mycket, jobbigt nog.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Vad ska jag välja?

Idag kom antagningsbeskedet till högskolan, vilket jag nästan lyckats koppla bort då jag precis blev fri från den. Men jag har faktiskt sökt hela fyra kurser inför kommande termin varav tre jag nu inser krockar med varandra. Nej såklart har jag inte kollat upp detta innan. Måste alltså välja bort och sitter här och gruvar mig över vilken.  Ingen är på helfart för det hade inte funkat då det gäller avancerad nivå och jag ju ska försöka ta hand om min bebis samtidigt. Läsa vidare är inget jag behöver utan detta är tänkt att dels ge mig spetskompetens och dels ge mig tillfälle att läsa något ”onödigt”. Men vad ska jag då välja bort? En för framtiden nyttig kurs eller en jag hade tyckt var rolig bara för att?

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...
stats